Bloggtorka under ruvning, dag 4

Jag kommer att ta några dagars blogguppehåll. Jag känner att jag inte har så mycket att skriva om nu.

De sympton jag har, ömma bröst, stickningar i tjejmagen är från äggplock, insättning och från ägglossningsprutan så det känns ju inte så jätte spännande.

Jag hoppas att jag kan återkomma med lite positiva besked. Testdag är midsommar, om jag inte har räknat fel!

Ska det bli sill och nubbe till midsommar eller köttbullar och läsk.........

Personligt rekord....

Sitter i bilen på väg från CvL och är superlycklig.

Vi har personligt rekord. Utav 7 ägg, har 6 delat sig och ser fin fina ut, tjohooooo, kan jag bara säga.

Det är verkligen rekord för oss, tänk att denna gången har jag struntat i allt, gällande IVF akupunktur osv och bara levt och så blir det så här bra.

Vår underbara läkare J var mycket positiv och tyckte det såg mycket bra ut!

Helt sjukt va glad jag är. Tänk det behövde ta 5 ggr utav hormoner och sprutor för att få till så många fina ägg, nu ska jag försöka och ha lite is i magen inför ruvningen och ta det som det är.

Min känsla nu är bra och blir det inget har vi 6 små ägg i frysen

Nu ska vi ha en underbar helg!

Befruktning, status mellandagen

13:00 pip, ringde jag till CvL, inte en minut efter (Jag visste att jag kunde ringa dem mellan 13:00-15:30)
Jag var nervös som attan, inför att se om steg 1 har tagit sig, jag var så nervös att jag var tvungen att köra in till vägkanten för jag va rädd att köra i diket om jag skulle få höra något jag inte ville höra.
Ja ja, alla fall, jag fick prata med världens bästa BM Maria, som tog hand om oss vid förra IVF: en och hon smattrande in mitt personnummer, sakta men säkert, för att sen säga
-Mmmmm ja ha...... och jag tänker jag döööör, nu har det gått åt pipsvängen. - Det här såg bra ut, det var 7 av 8 ägg som var befruktade. Jag kan inte säga något om kvalitén, men än så länge ser allt bra ut.

Wiiiiiiiiii, steg 1, har gått bra! Då är det bara att invänta steg 2, celldelningen.....

Trött, tröttare, tröttast!

Nu ligger jag här helt färdig!

Äggplocket gick bra, 8 ägg ska nu befruktas och själva ingreppet gick mycket bra. Jag fick MVG utav läkare och barnmorska. Dessvärre har jag legat som ett kryss hela eftermiddagen och börjar sakta men säkert komma till liv igen.

I morgon kl 13 ska jag ringa till CvL och höra om de har blivit befruktade

Dagen för doppardagen eller plockardagen....

I morgon är det äggplock. Vi åker kl 06:30 för vara 08:30 på plats i Uppsala och CvL.

Det moler och sticker i äggstockar och brösten är ÖMMA och jag känner mig sä där härligt svullen och fet. Det känns betydligt mycket mer än förra gången, antar att det är för att det är fler äggblåsor denna gång, hoppas bara att de innehåller ägg och med kvalité också.
Jag ställer inga hårda krav nej, nej!

Ja ja i morgon får vi se, och i övermorgon får vi se om de har blivit befruktade och i över över morgon då får vi se om det har delat sig för att återföras i min numera härligt fluffiga och fylliga kropp, för att sedan ligga och gro till sig ett par veckor.....

Just nu känns allt luuuugnt, måste vara den där extra nålen som min sjukgymnast satte i huvudet på mig för att jag skulle vara luuuuuugn och det verkar fungera. Hon brukar behandla min nacke och rygg med akupunktur och just idag tyckte hon att jag behövde en lugnande ha ha, hon såg väl att jag var ett vrak . Om jag fick önska skulle jag gärna ha den nålen sittande där jämt och gå omkring i detta härliga luuuuuugn.

Spraydag 1000 (känns det som), Sprutdag 8, VUL och blodprov

Idag är det sprutdag 8 och jag mår riktigt bra idag. Känner en del molvärk, men annars allt mycket bra.

Jag har idag varit på CvL och gjort standard ultraljudet och tillhörande blodprov och det såg bra ut. Jag har 10 stora blåsor samt ett gäng små, som vi nu hoppas ska fortsätta utvecklas och bli lika stora som de andra.

Äggplocksdagen är beräknad till 9 juni, onsdag och (om allt går som det ska) insättning den 11 juni, fredag och denna gång har jag hittils bara levt och njutit så mycket jag bara kunnat, försökt att undvika funderingar osv trots huvudvärk,, illamående och enorma humörsvängningar hi hi!

Nu är det bara 5 dagar kvar, sen är det slut med Synarela och Menopur, tjohoooooo!

Tjohoooooooooooooooooooooo....

Jag mår bättre, är så lycklig! Jag känner mig fortfarande sliten, men känner att jag är gladare. Är inne på sprutdag 3 nu, om jag räknar rätt!

Tack till Paris lisa och "Enjoy the ride", de orden fick mig att tänka till!

Kram och trevlig helg!

Dante, vår "bebis"

Dante har fått en ny regnjacka, som han INTE gärna har på sig.

Nu är vi redo för en svensk sommar!

Hjälp, när är det över....

(Obs bilden är lånad!)

Huh och fy, vad dåligt jag mår! Jag går bara och räknar dagarna hela tiden till att det ska vara "över", i alla fall för den här gången.

Jag har varit extremt dålig på att skriva nu och det är väl just för att jag inte mår så bra och det enda jag kännt för att skriva är just om detta och vill inte älta det allt för mycket.

Tänk er (för er som inte gått igenom detta) att ni går omkring i ett konstant "bakis" tillstånd och hela tiden tror att ni samtidigt håller på att få influensa och migrän på samma gång och med en mage som konstant gör uppror på alla möjliga sätt!! för att inte prata om mitt humör.... jag kan bara hoppas att D orkar med mig till äggplock hi hi!!!

Ikväll ska jag ta den första menopur sprutan och ska VUL (ultraljud) och blodprov den 2 juni, så förhoppningsvis blir det äggplock veckan efter.

Annars är allt bara bra. Jag jobbar hemma idag och har mina två älsklingar hemma också, D och Dante. D bygger på vår nya altan och Dante ligger och kollar på. Härligt!

Spraydag 7,8, 9 och 10 och biverkningarna som kom...

Jaha, nu har den rätta "Synarelan" visat sig. Rejäl huvudvärk, magknip, extremt dålig mage och sjukligt TRÖTT.

Saker och ting känns lite bättre idag, men hjälp va jag va dålig igår. Allt kom i samband med mensen, som, som vanligt kom dag 28, som alltid!

I och med mensens start igår ringde jag CvL idag för att se hur vi går vidare, och det blir sprutstart med Menopur den 26/5 då vi har höjt dosen från 225 till 300 (hjälp, är inte det myket!!!) för att sedan göra VUL och blodprov den 2/6 och sedan får vi se när ÄP blir.

Jag vet inte riktigt än vad jag känner för IVF 5, försöker att inte fundera som mycket!
Idag känner jag nog att det blir ännu en i mängden, fråga mig i morgon och jag bryter säkert ihop!

I och med att vi nu ska göra IVF 5 ville jag prata med vår läkare på CvL för att se om vi kan göra något annorlunda och tog upp vad jag hört angående de positiva egenskaperna om prednisolon, akupunktur, kinesiska örter mm och han slog hål på allt som jag hoppats på....
så att nu ska jag försöka att bara LEVA och ta hand om mig om min underbara man.

När vi gjorde IVF 1, gjorde jag/vi inget för att förbereda oss med akupunktur, örter osv, vi bara levde och va, och med facit i hand, så är det ju den längsta graviditeten vi kommit till. I och för sig var det 2 år sedan, så det har ju hänt saker med min kropp, men man kanske inte behöver göra saker och ting så komplicerade! Som min läkare sa, det finns inga genvägar, blir det så blir det!

Jag önskar bara att jag kunde känna så också!

Akupunkturen ska jag i alla fall fortsätta med, den gör att jag slappnar av och känner mig mindre stressad! DET ÄR VÄRT VARENDA ÖRE och kan rekommendera det till alla!

Spraydag 4 ,5, och 6, riktigt bra dagar!

Det sista dagarna har varit bra dagar! Inga psykbryt eller andra direkta tokigheter, bara ngt finnigare, ser ut som en tonåring hi hi! Antar att det är hormonerna!

Jag kan inte med ord säga hur mycket era kommentarer betyder för mig.

Det kanske inte känns som att det är en stor "grej" att skriva, men för mig är det det som motiverar och "plockar" upp mig när jag är så där riktigt nere!

Från botten utav mitt hjärta, TACK för era kommentarer


Stor kram Nenne

Spraydag 1, 2 och 3, depp, depp och depp!

Oj oj oj, började spray i lördags och är redan nu en riktigt deppig "bitch", fattar inte var det här ska sluta!

Jag har under de sista veckorna, tyvärr, börjat ifrågasätta vad vi håller på med, starkt!
Jag känner just nu att jag har orken, men hur länge orkar VI och vad är det egentligen jag gör med min kropp.
I förlängningen kan det ju inte vara bra!
Hormoner, hormoner och ännu mera hormoner, det finns ingen hejd på det!

Alla goda råd och tips som jag har fått under vägen gällande hälsa och hur man ska förhålla sig inför en kommande graviditet som jag noggrant följt tidigare orkar jag inte med, JAG VILL LEVA! Jag vill bara vara, inte slaviskt följa något som ger en gnutta hopp för en stund för att sedan ryckas ned till det deppiga hålet, då mosatsen än en gång har bevisats!

IVF 5 ska det bli den sista?
Ska vi få det finaste två människor som älskar varandra kan få eller ger vi upp och inser att vi är verkligen är "ofrivilligt barnlösa" !

"Tom" i kropp och själ

Jag har varit extremt dålig på att skriva det sista veckorna, men känner mig helt tom. Vet inte vad jag ska skriva!
Bearbetar mycket i mitt huvud, frågor som känns orelevanta för bloggen, men som kanske ändå är helt rätt att skriva här.

Om jag har räknat rätt blir det spray start på lördag och jag känner inte alls för att börja, är rädd...

rädd för allt..

biverkningar, sprutstart äggplock, insättning, ruvning, testdag och ja, alla tankar som maler och bara äter upp all energi.

Jag vill jag vill jag vill, men ändå är jag också helt lilgiltig, kan egentligen inte beskriva känslan.

Vad är det egentligen som kommer göra skillnad i IVF 5 och gör att det lilla embryot faktiskt stannar där i 40 v, det har ju inte fungerat tidigare!

Som sagt det här är en resa mellan hopp och förtvivlan och just nu befinner jag mig i förtvivlan.
Jag hoppas att resan snart ska ta en lååååång semester i "hopp" landet, jag behöver det!

Bästa familjen

I mrg är det valborg och min älskade syster kommer och hälsar på oss. Det ska bli så himla mysigt! Grillning och vindrickade står på schemat, kanske en liten tripp ut till Smultrongården också. Jag önskar bara att mamma var här också så skulle familjen vara komplett.

Det slår mig allt som oftast att jag har en så otroligt härlig och bra familj. Vi träffas inte varje dag, vi hörs inte varje dag, men jag vet att de ALLTID finns där och på ngt sätt tror jag att vi har en förmåga som gör att vi alltid känner av när ngt är bra eller dåligt. Vilket gör att man sällan ens behöver lyfta på luren för att ringa och berätta att man mår dåligt eller är jätte glad, utan automatiskt så kommer det "där" telefonsamtalet till mig.

I det bästa av världar bodde vi alla i samma stad och kunde träffas när vi kände för det, men nu är det inte så, mamma bor i Spanien och min syster i Sthlm, men kan ändå känna att trots att det är 100 tals mil mellan oss så är vi så nära.

Det går faktiskt inte en dag utan att jag tänker på dem och önskar att de var här, men känner mig också så otroligt trygg med att de har det bra och vet att när vi ses eller pratar med varandra är det som att vi pratade eller sågs igår.
Det är verkligen kärlek, vi finns för varandra, kravlöst och för alltid, i ur och skur!

Jag skulle vilja räkna med min pappa också i denna familjehyllning, men tyvärr tog cancern honom i allt för unga år. Det är nu ca 10 år sedan, dessvärre känns det alltför ofta som igår.

Jag är övertygad om att pappas bortgång stärkte banden mellan mig, mamma och min syster, men det har också satt många ärr i oss alla tre.

Jag vill ge all min kärlek till mina största förebilder, mamma och systeryster! Ni är bäst och de värdefullaste i mitt liv (tillsammans med D och Dante :) )

Älskar er!

HOPPFULL IGEN!

Man kan nästan tro att jag har tagit samma foto som jag hade i mitt inlägg den 22 mars hi hi, men så är inte fallet.

Det här är IVF 5, ihoppaketerat!

Man skulle kunna säga att mitt/vårt hopp ligger i den högen.

Bara jag började läsa igenom planeringen fick jag hopp, IGEN!

Är det bra eller dåligt.....?

Skillnaden från de andra 4 gångerna är att jag denna gång ska börja spray med SYNARELA en hormon spray.

Det känns så där att börja spraya, har aldrig gjort det och har hört att man kan må riktigt dåligt utav det huh!

Jag ska i alla fall börja med den dag 21 i min menscykel, vilket borde bli runt den 8 maj om jag inte räknar helt fel för att spraya i ca 2-3 veckor....sedan fortsätter jag med Menopur som jag hade i IVF 4 som jag inte heller mådde så bra utav. Mådde bättre i IVF 1-3 med Gonal-F, men man får väl stå ut! Om jag räknar helt rätt nu blir då äggplock v 24, alltså 14-18 juni.

Tjohoo och gissa om jag ska tjata hål i huvudet på min läkare om att få Prednisolon den första perioden. Har läst en hel del om det och efter alla våra missfall känner jag att vi inget har att förlora.

Jag är rädd för att vår läkare inte kommer att skriva ut det och i värsta fall får jag/vi väl vända mig /oss till Danmnark i IVF 6 för att få hjälp. Eller hur ska man göra, ska man gå till sin husläkare?

Nu "banne" mig SKA det fungera, för nu är det väl ändå VÅR tur!

Idag är det mitt i veckan dag

Läääängtar till helgen! Inte för att det händer något speciellt utan bara för att få vara med D och Dante, mysa, förhoppningsvis ta långa promenader i solen och sätta igång grillen för att grilla lite gott, träffa lite vänner och bara ha det bra!. Hmmm.. känns ganska långt borta då det har snöat här idag.

Jag pratade med CvL igår och berättade att det inte tagit sig. Hon beklagade och frågade hur/om vi ville gå vidare och det enda jag känner och säger är att- JAAAA jag/vi vill, på en gång! Vilket hon snabbt möter upp mig med då och säger- Bra, då får vi boka in dig till augusti!
Bröt jag ihop eller bröt jag ihop, JAG BRÖT IHOP!

Jag vet inte om det var för att jag verkligen bröt ihop eller om hon bara råkade hitta en lucka, men hon skulle prata med läkaren för att se om jag kunde göra IVF 5 med spray, vilket skulle göra att vi hann innan sommaren.
Jag vet inte riktigt hur det går ihop, men tydligen var det enda sättet att hinna innan sommaren och ledigheten. I min värld borde det gå snabbare med snabba varianten och starta med sprutor på en gång, men jag är ingen specialist!

Vi har funderat en del på att tina upp vårt enda frysta lilla embryo också, men då det inte gått så bra på det första FET (frozen embryo transfer) så lägger vi det på is lite till hi hi va vitsig jag var där hi hi!
Funderar en del på Prednisolon också inför IVF 5, för att försöka undvika alla missfall, men vet inte så mkt om det!

Nä, nu ska jag gå ut och gå med min hund/bebis och bästa vän Dante!

By the way, idag har jag och Sara gjort en deal och beställt varsin bebis under 2011. Håll tummarna!

Tillbaks på ruta 1..

Som man brukar säga!

Som jag så starkt misstänkte blev det inget. Migränen gjorde sig påmind om att allt är som vanligt.

Jag slutade till och med progesteronet i onsdags fast vi hade testdag på lördagen, kände bara att jag inte orkade längre.
Jag bröt ihop, funderade "varför går det inte", grinade, funderade varför igen och grinade lite till och bestämde mig för att släppa IVF 4 och gå vidare. Vilket jag gjorde, men dock var det svårt då mensen höll sig borta, den skulle ha kommit i tisdags men kom i lördags (då det egentligen var testdag). Jag gjorde ett graviditetstest i fredags och som vanligt var det blåa fåniga minuset där, som tur var hade jag väl släppt tanken om ett plus då, men kände ändå att stickan bara låg där och hånade mig och grinade lite till!

Under det här dagarna har jag ju hunnit fundera en HEL del och livet är bra underligt. Finns det en mening med allt och i sådana fall varför!?

Jag har i större delen utav mitt liv inte tänkt så mycket på att gifta mig och skaffa barn osv, som andra i mitt umgänge har gjort, och då jag som 23 åring blev med barn fast att jag åt p-piller, dock med helt fel kille, tillfälle i livet valde att, som jag såg det då ta den enda vägen, att göra abort (vilket kändes helt galet då och ännu GALNARE idag) Vilket har gjort att jag antagligen tog jag för givet att det här med att bli gravid inte skulle kunna vara något som skulle kunna bli ett problem, men oj vad jag hade fel!

När jag var 31 år träffade jag mannen i mitt liv, jag visste från dag 1 ett att det rätt. Vi flyttade ihop omgående, förlovade oss efter 1 år och gifte oss efter 2 år, JAG som inte ens skulle gifta mig! Vi hade stora planer och barn var något som var självklart för oss, D ville ha 3 och jag 2. Mina tankar fanns även då på adoption, att få det bästa utav två världar, biologiska barn och få möjliheten att adoptera.

Vi började väl försöka bli gravida redan innan vi gifte oss, men kände inte då ngn stress. Sakta men säkert kom stressen krypande snabbare och snabbare år efter år och det enda jag kan önska var bara att jag fått träffa min bästa och underbaraste D tidigare i mitt liv.

Stressen har vi levt med under de sista 4 åren och den har sakta men säkert ändrat sig...
I början var stressen på grund utav att alla runt omkring oss fick sitt 1:a barn, sedan var det när det skaffade det 2:a och det 3:e, nu är stressen helt grundad på min ålder.

Jag älskar att vara 36 år och snart fylla 37, vill inte byta ut det mot någon annan ålder, men önskar innerligt att jag kunde fått behålla graviditetschanserna som man hade innan 30. Det är ju inte för inte som de säger att graviditetschanserna miskar radikalt efter 35.

Nu ska jag försöka samla nya krafter för IVF 5 eller FET1, som sagt "det sista som lämnar människan är hoppet!"

Tack Tea och Kix för era inlägg, dom värmer. Vi är inte ensamma!

kram Jenny

M som i....

igrän, misslyckad, i värsta fall mens och ett stort MINUS på stickan!

Ja, så är det just nu, har legat hela dagen med min "tok" migrän som så smidigt brukar dyka upp ett par dagar innan mens. Migränen kommer som ett gigantiskt JÄTTE hån, "ha ha du har minsann svårt att bli gravid och när du väl blir vill de inte vara kvar och för att krydda det lite till straffar vi dig med en gigantisk JÄTTE huvudvärk, som heter duga så att du kan ligga hemma och lida lite till ha ha"
Jag vet att jag tar i, men det är så det känns nu, misslyckad som människa!

VARFÖR FUNGERAR DET INTE, är frågan som hela tiden snurrar i mitt huvud!
Vi har försökt i 4 år och ingenting fungerar, vi har gjort alla undersökningar och tester, men allt är fullkomligt normalt säger läkarna. I bland känner jag att det nästan skulle vara lättare att få en diagnos, en specifik orsak till varför det inte fungerar. Då skulle man ju ändå veta varför och kanske ha lättare att inse att vi är barnlösa och kanske till och med få hjälp eller medicin för att få det att fungera eller bara komma till insikt med att situationen är som den är, nu är allt bara ett enda stort?

Jag vill inte känna så här, hatar det!

Jag går omkring och är konstant rädd. Rädd för ett minus på stickan, rädd för ett plus och för "hur" länge plusset ska vara kvar innan det lilla livet bestämt sig för att ge upp och rinna ut till hopplösheten.

Det sista som lämnar människan är hoppet, som jag skrev så fint tidigare i min blogg och så är det ju. Jag har inte gett upp, jag har fortfarande hopp, men känner mig just nu helt slut och färdig, som en urvriden disktrasa och försöker hålla mig kvar i det "små halmstråna" som jag har kvar, för än är det inte kört, men för att skydda mig själv har jag nog ställt in mig på det. Testdag är på lördag och innan mensen dyker upp ska jag verkligen försöka drömma om ett härligt litet men dock så ljuvligt plus på stickan.

Dålig känsla......

Huh, det känns jätte jobbigt och jag försöker släppa känslan, men jag har en riktigt dålig känsla att det inte har "tagit" sig.

Försöker skingra mina tankar, men det är omöjligt! Det är testdag om en vecka och mensen borde komma på tisdag, tror jag eller hoppas jag inte!

Jag hatar den här hopplösa känslan i kroppen och tankar om varför det inte fungerar, är SÅ trött på att analysera, vill bara vara!

Helgen annars har varit jätte skön, har spenderat hela helgen mer eller mindre i trädgården, så på sätt kan jag säga att mitt humör är på topp och jag kommer utvilad till kontoret i morgon :)

Yasuragi Hasseludden och ruvardag 7 eller 8

Har haft en underbar dag idag. Är på konferans på Yasuragi och ligger just nu på sängen på mitt rum och bara slappar och tar igen mig efter mkt mat, långa sköna varma bad och mkt bra konferans. HELA dagen har jag gått omkring i min Yukata eller morgonrock som det heter på svenska och tofflor. Till och med när vi satt och åt middag var den på, myyys! Avslappnat till tusen och precis det jag behöver nu med alla tankar som snurrar omkring för att inte prata om sömnen som är under all kritik, då jag vaknar hela tiden, toksvettas och när jag väl somnar drömmer jag helt sjuka drömmar, om ormar som är i vår säng osv. Inte helt normalt!

I morgon ska jag nog starta dagen med en varm simtur för att sedan gå upp och äta lite god frukost, konferansa lite, göra "DO IN" som är ngt japanskt och ska tydligen vara väldigt lugnande och harmoniskt, sedan bada lite till och sedan bär det hemmåt för att sedan ta heeeelg!

Angående mitt tillstånd känner jag fortfarande ingenting, för utom lite ömma bröst, lite molande och lite rapande, kan vara progesteron eller liten bebis/embryo.

Känslan jag har går hela tiden upp och ned, ena sekunden är jag gravid för att sedan absolut inte vara det. Jag vill att dessa dagar ska vara över fast samtdigt inte, för då vet jag ju svaret och jag försöker verkligen ställa in mig på att det inte kommer att bli något, för att inte bli för besviken. Fast det vet jag ju att jag kommer att bli ändå.

Ja ja det är inget jag kan styra över, det blir som det blir. Jag önskar bara att jag slapp tänka på det och det bara hände! Men så är det inte!

Nu ska jag "duna" in i min japan inspirerade säng och hoppas att jag får drömma om fina körsbärsträd och pling plong musik kanske med en liten bebis inblandad som är min och D´s

Adoptionskurs och ruvardag

Oj oj oj nu var det länge sen jag skrev. Påsken har varit underbar! Den har verkligen gått i lugnets tecken. Långa promenader, mkt god mat, godis och fika.

Jag har valt bort att inte skriva ngt under helgen och ledigheten då jag har känt att jag bara behöver VARA och inte sitta och fundera på hur jag mår eller inte mår, är det progesteronets biverkningar eller är det ett litet liv som grott sig fast, ja tankarna har gått/går varma ändå.

Idag är det tisdag vilket innebär att det har varit adoptionskurs på agendan och där har vi varit både D och jag. Vi har hamnat i jätte härlig grupp med 6 par som är i samma situation som oss, "ofrivilligt barnlösa" och mer eller mindre alla har gått igenom IVF karusellen och vill nu satsa på att få möjligheten att få hjälpa ett litet liv att få växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. Vilket egentligen är varje barns rättighet, men tyvärr inte!

Det är verkligen så skönt och sitta tillsammans med dem och diskutera hur man känner, ser på saker, vill ha saker och hur saker och ting inte blivit som man länge tagit förgivet. Ja helt enkelt ventilera med folk som verkligen vet och förstår vad man går och har gått igenom. Det är som att gå till en kurator fast i en jätte grupp :)

Idag är det i alla fall ruvardag 5 eller 6 beroende på hur man räknar, alla säger olika! Tror jag väljer ruvardag 6 :)

Härliga långfredag

Förhoppningvis ser det ut så här nu...



I morse sov vi läääänge, så skönt! Vi behövde verkligen det efter en instensiv vecka, med äggplock, insättning och nerver på helspänn med mera!

Dagen i det hela har varit mycket soft, har inte direkt gjort ngt speciellt, varit hemma hos våra bästa vänner grillat korv , tittat på film och ätit massor med godis och bara myst. Jag har nästan kännt mig bakis trots att jag bara drack alkoholfritt igår.
Jag vågar inte chansa denna gången angående alkoholen. Tidigare har jag tagit ett par glas vin under ruvning, men nu känner jag att jag ska utesluta det helt. Ser det lite som att jag ska gå på "detox" ett par veckor och förhoppningsvis får jag fortsätta ett gäng månader till.

I kväll har jag och D ätit gott och planerat för vår nya utverande som vi ska börja bygga snart på tomten. Tankarn har farit fram och tillbaka, inte direkt ngn oro, men tanken på att det kanske kommer att växa ngt i mig kommer lite då och då, när jag minst anar.

Jag har haft mer ont i äggstockarna igår och idag, har liksom ont när jag sätter mig snabbt, låter ju jätte konstigt, men kan nog inte beskriva det på ngt annat sätt och sen moler det hela tiden. Antar att det är sviterna efter äggplock, insättning och säkerligen progesteronet. Jag har inte haft några biverkningar förut, men känner av det denna gång. Jag har också fortfarande ont i brösten som jag ju haft sedan dagarna innan ägglossningssprutan, humöret går upp och ned och dessvärre går det mestadels ut över D :(, men vi vet ju varför!

I morgon är det påskafton och då ska jag flyga en sväng till blåkulla, vi kanske ses där ;)

Påskägg

Puh, viken dag. Kunde knappt äta ngt på hela förmiddagen, satt bara och tittade på mobilen. Var såååå nervös! Jag har verkligen glömt bort hur jobbigt det var/är, och tur är väl det!

Ja ja, nu har vi i alla fall fått beskedet och det var ett mkt positivt besked. De 2 små äggen hade fortsatt att dela sig mycket fint och ett har man nu stoppat tillbaka "där det ska vara"samt ett till frysen tjohoooooo!
I och för sig har vi ju haft 3 i frysen tidigare som inte klarat upptining, men ändå, vilken glädje, båda äggen klarade sig fint! Nu ska jag kämpa till max för att få det lilla ägget att gosa sig fast i min livmoder, växa till sig och stanna hela tiden ut!

Nä nu ska jag gå och lägga mig, är helt slut! Har haft alla tjejer här på påskmiddag och haft riktigt trevligt, som alltid! Hoppas att de inte såg bara att det var alkholfritt i min flaska, det var tur att jag hade assistans utav min underbara och bästa kompis M.

Nu ska jag sova och drömma om påskägg!

2 små!

Buhuu jag vet inte hur jag ska känna, det vara bara 2 ägg som hade blivit befruktade. Sjuksystern tyckte det var bra och såg att det var stor möjlighet för de båda.Men det känns ju inte riktigt så!
Jag kan ju inte låta bli och fundera på varför inte alla blev befruktade och vad säger statistiken, hur många ägg brukar bli befruktade? Huh nu känns det som att jag ställer in mig på att det inte kommer att bli någon insättning i mrg buhuuuuu! Varifrån ska jag hitta lite positivitet ? Jag vill ju inte ta ut ngt i förhand, men kan inte låta bli!

V som i väntan....

och det är bara början. Jag är så himla nervös idag. Hoppar hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Jag hade faktiskt glömt bort hur jobbigt det var och som sagt ovan detta är bara början, förhoppningvis!

Jag ska ringa ni kl 13 till CvL och höra om våra ägg har befruktats, om så är fallet blir jag jätte glad, sen är det bara och invänta besked om morgondagen och cellfördelningen på de små äggen.

Ja ja jag måste ta en sak i taget och hela tiden sysserlsätta mig med saker.

I eftermiddag åker jag och Dante och möte upp D i Sthlm, han fyller år idag och kommer dessvärre inte hem, så då åker jag och Dante och firar honom på hotell. Gyyyys, med mina favvo killar!

Ä som i äggplock

Jaha nu var vi hemma igen. Det har gått bra idag. Vet inte om jag är så nöjd med antalet ägg, men hoppas att det är kvalité och inte kvantité och jag var ju faktiskt nervös igår för att det inte skulle vara några alls, så jag måste nog ändå säga att jag är nöjd, after all!

Dom var hur gulliga och trevliga som helst på CvL.
Vi blev omhändertagna på en gång när vi kom dit och vi fick ett eget rum för mig och D att krypa in i och som tur var kändes det som att tiden gick väldigt fort. Jag fick mina alvedon och ngt lugnande typ valium och försvann inom 10 minuter i någon slags dimma.
Vaknade upp och fick snällt och försiktigt ge mig in i "operationsalen" och jag vet inte om det är för att jag var så laddad, men allt gick mkt snabbt och de behövde knappt ge mig ngn morfin. Vilket känns jätte bra då jag inte vill preparera kroppen med för mkt syntetiskt gift och jag har inte behövt ta en enda smärtstillande heller efteråt.
Har sovit hela vägen hem från Uppsala till Örebro, tokdäckad och ligger nu i soffan och latar mig, vilket känns helt rätt!

I morgon ska jag ringa till CvL mellan kl 13 och 15:30 för att se om några utav äggen blivit bekfruktade och genast så blev jag tok nervös igen buhuuuuuuu! Vill inte gå och fundera på det!
Om allt går som det ska, kommer ägget att sättas tillbaka på skärtorsdagen kl 14.

Skulle kunna bli världens bästa påskägg!

Nervös...

Huh... jag är nervös inför morgondagen. Jag har inte varit det på hela den här omgången och så blir jag det nu. Jag är nervös för att det inte ska finnas några bra ägg eller kanske inga alls bara tomma äggblåsor huh! Usch jag vill inte tänka så, jag vill tänka postivt!

Jag har i alla fall varit hos Stefan min akupunktör för att bättra på blodflöde och att kroppen ska känna harmoni och ska tillbaka en sista gång på onsdag.

Tjolohopp!

Sprutdagar 8, 9 och den sista sprutdagen 10, förhoppningsvis för alltid!

Oj nu var det länge sen jag skrev ngt! Helgen har gått utav bara farten: ) i fredags var vi på middag hos våra bästa vänner och lördagen spenderade vi hos våra underbara grannar med Skumpa och skaldjursplatå. Underbara helg!

Sista sprutan tar jag ikväll, det är slut för denna gången med menopur och oragultan och ikväll blir det slutsprutan ovitrelle, som ska sätta igång hela ägglossningen så att vi på tisdag kan åka till Uppsala och äggplockas.

De 3 tidigare gångerna har jag som jag sagt haft mindre biverkningar men då alltid haft mer spänningar och varit svullen i tjejmagen. Nu känns det lite då och då, men inte alls lika mkt. Känner mig lite oroad för det men försöker att inte tänka på det. Jag kan ju ändå inte göra ngt åt det. Det blir ju som det blir! Huvudvärken är mer eller mindre borta, men tröttheten är kvar. Jag har också väldigt ömma bröstvårtor och har haft det sedan i torsdags ungefär och mår illa lite då och då och är fortfarande känslig för dofter. Denna gång tycker jag ändå att det har gått väldigt bra och jag känner mig stark om vi skulle misslyckas i IVF 4.

Nä nu ska jag ut och en härlig kvällspromenad med vår underbara hund Dante

Sprutdag 6 och ultraljud samt sprutdag 7, IVF 4

Hej hopp, jag orkade inte skriva igår, var helt färdig! Men nu är jag tillbaka, lika hormonstinn som tidigare och lite till.

Besöket hos CvL gick bra! Jag har ett antal äggblåsor som ser bra ut storleksmässigt och är redo för äggplock om några dagar. Doktorn påpekade dock att jag skulle börjat med min andra spruta (orgalutran) i förrgår.. oops, men tydligen var det ingen större fara, men Farbror doktorn fick mig att känna mig otroligt slarvig. Jag får skylla på hormonerna.

Det tog också blodprov, detta för att se östrogenhalten och det är något som är helt nytt för mig. Det har vi aldrig gjort på landstinget och nu chipp cillevipp har det lagt ihop storleken på mina ägg samt östrogenhalten och kan då se när det är lämpligt att göra äggplock hi hi, så nu vet vi när det ska plockas.....

Jag mår fortfarande så där, ont i huvudet, magen, kroppen och sover så där. Är jätte glad ena sekunden för att bryta ihop andra. Men nu är det bara några dagar kvar!

Sprutdag 5, IVF 4 Stockholm

Efter en mycket snöig bilfärd till Stockholm befinner jag min nu hos min underbara systeryster och vi har haft en jätte mysig eftermiddag med påskpyssel och fix.

Jag har mått så där idag. Har liksom känt mig lite småfebrig, ont i kroppen och återigen trött, har svårt för vissa dofter och magen är konstig. Jag kan inte låta bli och fundera på om det är menopur sprutorna eller en liten infektion i kroppen, har aldrig kännt så här de 3 tidigare gångerna med Gonal-F. Just nu mår jag i och för sig helt ok!

Hmm om jag inte var befann mig i den situationen jag befinner mig nu skulle jag starkt misstänka att jag var gravid...men så är inte fallet!

I morgon eftermiddag bär det iväg mot Uppsala och CvL och ultraljud. Jag hoppas att äggplocket kan bli av i början på nästa vecka, så håll tummarna för att allt ser bra ut!

Mitt lilla kitt och jag!

Här är mitt lilla menopur kitt. Blanda blanda och chipp chillevipp är det färdigt!

Sprutdag 4,IVF 4 trött!

Är fortfarande trött, men huvudvärken har släppt tjohoo!

Har idag pratat med CvL och det blir första ultraljud på onsdag kl 15:45 och förhoppningsvis kan vi då bestämma när äggplock blir. Vet inte om jag tycker det är bra eller dåligt, på ett sätt är det ju skönt att inte "flänga" så mkt fram och tillbaka mellan Örebro och Uppsala och på ett annat sätt känns det som att det inte blir samma "koll" utav mogna ägg, vilket kan innebära att det inte bli så bra resultat i äggplocket. Ja ja, den som lever får se, som man brukar säga. Vi har ju faktiskt tre försök på oss! Undrar bara om jag kommer att känna så vid försök två..... Nä usch bort med alla negativa tankar!

Det känns som att vi har lite bättre förutsättningar den här gången, då både jag och D tagit en del extra örter och mineraler som man kunde se att det var brist utav vid en blodanalys som gjordes på både honom och mig som "kan" vara en utav orsakerna till missfallen. Känns kanske lite långsökt men det kan ju faktiskt vara så!

D säger att han har en bra känsla den här gången och jag håller mig vid den! Jag litar inte riktigt längre på min egna, den kvinnliga intuitionen som jag alltid tyckt varit så stark. Den har liksom försvunnit längs vägen...

Nä nu ska jag gå och packa lite. I mrg åker jag och Dante iväg till systeryster i Sthlm och blir kvar där över natten. Det är så bra för då kombinerar jag nytta med nöje, jobba på dagen och besöka kunder och mysa med syster och underbara syskonbarn på kvällen sam fixelitrixa lite i mammas lägenhet får vi in också.

Dante får stanna hos systeryster medans jobbar så han kommer vara i riktigt goda händer och bli riktigt bortskämd hi hi!

Sprutdag 1, 2 och 3

AJ, det gick inte så bra för mig i fredags när jag skulle ta min första spruta....... och jag som inte var rädd för själva sprutan. Jag kan ju också tala om att det tog ca 15 minuter att blanda ihop den, det var ju inte direkt som förut med Gonal F....

Den andra i lördags fick D va med och hjälpa mig med....


den tredje idag gick mycket bättre, men jag har känt mig hängig som tusan, vet inte om jag håller på och bli sjuk eller om det är sprutorna. Jag har ingen ork alls, ont i huvudet och vill bara sova zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.......

IVF4, första sprutan med menopur

Som ett brev på posten kom mensen idag, som alltid på dag 28 och trots att jag är jätte glad för att jag är så regelbunden, kan jag inte låta bli att bli lite ledsen för det innebär ju att ännu ett spontant försök misslyckats.

Ikväll ska jag ta min första menopur spruta och jag är lite nervös, inte för sprutan, utan för det ska blandas och ha sig och tänk om jag misslyckas.

Om allt går som det ska, blir det äggplock v 13 hi hi, då kanske det blir ett fint litet "påskägg" ;)

Håll tummarna!

Nu opereras Dante....

Buhuuu, jag kan inte koncentrera mig!

Just nu ligger vår lilla Dante och blir kastrerad samt att de ska dra ut 4 mjölktänder som växer dubbelt med det nya.

Det är det bästa för honom, men jag är lite orolig och vill inte att han ska ha ont eller det värsta......tänk om han inte vaknar upp!!!!

Vill bara att de ska ringa från vetrinären och säga att vi kan åka och hämta honom.

Nu ringde dom...tjohooooo va glad jag är! Nu ska vi åka och hämta honom!

Det sista som lämnar människan är hoppet...

Idag är en bra dag och det känns som att saker och ting kommer att ordna sig.

Jag har så mycket hopp och jag skulle så gärna vilja lägga lite utav allt det här hoppet i en liten liten burk och ta fram det där dagarn när allt verkligen känns upp och ned.

Jag är bara så ivrig på att börja med sprutorna igen. Jag vill komma igång igen, NU!

Jag har till och med varit så glad att jag varit tvungen att skaka loss lite till Salem Al Fakir.
Vår lilla hund Dante låg med stora bruna ögon och tittade förvånat på mig och tänkte nog att nu har verkligen matte fått fnatt hi hi för att sedan ryckas med i allt skuttande och hoppande.

Jag har världens bästa hund och vän!

Adoption eller?

Oj oj oj oj va jag är kluven!
Ikväll har vi som vanligt varit på vår obligatoriska adoptionsutbildning som man ska gå för att börja en adoptionsprocess och jag kunde inte låta bli att sitta och fundera fram och tillbaka att adoptionen kostar lika mycket som 12 IVF behandlingar!

Jag till och med satt och räknade på hur gammal jag skulle vara efter vi utfört de 12 IVF försöken och om man kanske skulle adoptera då, efter, om de 12 inte fungerar!!!!
Hmmmmm vill jag verkligen adoptera?
Men, skulle jag orka gå igenom 12, då jag har varit helt förstörd efter 3.

Det kanske är så att jag till slut blir så känslomässigt störd att jag gör IVF försök utav bara farten, sprutan och jag blir bästa vänner och ser den som mer "partner" än D ha, ha! Jag blir en konstant "hormon hagga"! Stackars D hi hi!

Ja, det är ju inte direkt så att jag måste besluta det nu. Men, jag måste ju helt klart inse att jag VERKLIGEN inte har gett upp tanken på att jag och D får en "egen" liten bebis.

Hollywoodfruar, Tacos och Polly med min bästa vän, en toppen kväll!

Ja, kan det bli bättre en måndag kväll, neeeej!

Måndagar överlag har jag ganska svårt för, går bara och längtar till fredagen som känns oändligt långt borta och då måste man ju "festa" till den tråkiga vardagen lite och mitt i all festlighet har jag har lovat mig själv att jag nu ska hålla upp med godis igen, jag ska börja med en vecka, sedan får vi se......
Jag höll ju faktiskt upp med godis i 8 veckor för inte så länge sedan, och dit ska jag igen.

Jag vet inte varför jag tycker så mycket om att titta på Hollowoodfruar, men det är ju för roligt! Maria Montesami är ju för underbar. De andra fruarna vet jag inte vad jag säga om, men jag tror att jag tycker så mycket om programmet för att det är så långt ifrån vårt trygga inrutade svenska liv.

Idag efter min akupuntur (som jag får för min rygg och nacke)var jag på apoteket och hämtade ut sprutorna till IVF 4 och håll i hatten vad vi kan tacka staten för de allmänna avdragen. Det skulle ha kostat 8-9000 sek utan dessa avdrag, nu kostar det 1800 sek och i och med att jag har högkostnadsskydd, sedan de tidigare IVF omgångnarna, behövde jag inte betala något tjohooooooooooooooooooooooooooooooooooooo, va bra! Jag har tänkt på detta varje gång jag hämtat ut sprutorna och blir lika glad och förvånad varje gång.

Snart är det nog dags för min hormonchock igen med mina injektioner. Fredag borde det bli. Det känns som att mensen är på g.......

IVF 4 here we come.....

Go natt!

Ååååh vilken underbar helg!

Oppps va den här helgen gick fort. Solen har varit på topp och våren känns verkligen, äntligen! Nu har också vårat hus börja komma fram igen bland alla snöhögar och man blir påmind om att fönsterrutorna är galet smutsiga. I helgen har vi ätit gott och druckit gott med goda vänner och till och med hunnit måla vardagsrummet, som blev JÄTTE fint!

Idag har vi varit ute på en lång skön promenad i solen med vår lillla hund, mötte då en gammal vän och vi började prata om hur vi både mådde och kom då in på de vi gått igenom och att vi börjar fundera på adoption och börjat på den obligatoriska kursen för att få adoptera ett barn från ett annat land och jag vet inte, men jag blev irriterad över att hon då direkt börjar säga att vi är så otroligt privilegierade som får den möjligheten (får inte alla det, bara man betalar o har de rätta förutsättningarna och går igenom hemutredningen???!!).
Hon menar säkert väl, men jag kan inte låta bli att bli irriterad då hon har sina två små barn som blivit till utan att blinka och utan minsta lilla besvär och jag kan bara gladeligen tala om för henne vad det också innebär rent ekonomisk inte bara fysiskt och psykiskt. Vår Ivf nu bara den kommer att kosta närmare 50 000 sek och mediciner och fungerar inte blir det adoption för över 200 000 sek plus resor osv Buhuuuuuuuu va bitter jag är! Jag vet att folk bara menar väl, men jag tycker inte om att någon som har fått sina barn utan att blinka ska komma till mig och kommentera om vad jag ska va lycklig eller känna mig privilegierad över. Hade det däremot varit en person som gått igenom nått utav det som vi gått igenom hade jag nog tagit till mig på ett annat sätt . Jag inser ju så klart att det inte är helt lätt och diskutera detta med mig, men jag försöker verkligen.

Nä nu ska jag ut i solskenet och gå med min lilla vovve. D är och spelar hockey bocky med sina kompisar så jag ska passa på och njuta medans han är borta ;)

Äntligen fredag!

Hej och hå, nu är jag hemma efter en intressant dag hos kund i Stockholm. Är helt slut! Nu blir det soffläge och en stor skål med popcorn och så ska jag ligga tills det blir måndagmorgon, eller inte! I morgon blir det ommålning utav vardagsrummet, inte helt otippat vitt med en grå fondvägg!

Det bästa med dessa dagar då allt går i ett, är att jag inte hinner ägna en tanke åt ett liv utan barn eller inte. Inte för att jag går och funderar på det dagarna i ända i vanliga fall, men tankarna fångar en då man minst anar. Tankarna i sig är väl inte så farliga, det jobbigast är bara att man hela tiden känner olika. Ena stunden uppskattar jag mig och min mans "tvåsamhet" med våra underbara hund och andra sekunden håller jag på att avlider av längtan till ett barn och tredje sekunden är jag helt inställd på att adoptera för att sekunden efter inte alls känna så??!!!
Jag antar att det är hjärnans sätt att portionera ut känsloladdningar, eller??

Idag känner jag att jag verkligen ser fram emot att börja IVF 4, men samtidigt är jag jätte rädd och då menar jag verkligen jätte rädd, för jag vet hur jag brukar känna inför äggplock och insättning. Kommer det att finnas tillräckligt många bra ägg och kommer det att få en fin cellfördelning efter befruktandet och kommer det att kunna återföra något och kan det tom finnas en möjlighet att några kan hamna i frysen och för att bara nämna känslorna och tankarna vid ruvningen brrrrrr, 18 dagar av väntan och en konstant analysering utav min kropp.
Jaha, oj, va jag hamna i en negativ tankefälla, nu måste jag tänka om! Oj oj vad spännande med en ny IVF omgång, vilka möjligheter hi hi! Det lät och kändes bättre;)!

Nu är det soffläge och dags för mängders utav popcorn och mys med världens bästa och mysigaste hund!

Menopur och planering IVF 4

Idag har jag varit och hämtat min nya IVF planering och mitt "menopur kitt" och det känns bra, det var bara inte så enkelt som det varit tidigare. Förut har jag använt en enkel liten spruta som har varit som en penna( gonal-f), en litet klick och ett stick så var allt klart. Med Menopur sprutan ska jag använda en spruta, en glas ampull och TRE ampuller med pulver som jag ska blanda ihop och chipp chillivipp ska detta göra mina små ägg till super ägg.
Just nu känner jag mig ganska hoppfull och ser att vi kanske ska bli tre ändå. Enligt den nya planen ska jag börja med Menopur på menscykelns första dag för att sedan börja med orgalutran dag 5.
Jag tror att jag är extra hoppfull inför dessa IVF försök, då vi bytt sjukhus/klinik, tidigare gjorde vi ju tre försök inom landstinget och sedan har vi ju bytt till andra på sprutor .
Egentligen kanske det inte gör någon skillnad men rent mentalt känns det bra!

Beräknad start borde bli fredagen den 19/3, då min menscykeln som oftast är 28 dagar.

Idag har varit en bra dag!

Jaha hur gör man?

Har länge funderat på att blogga då jag känner att det finns mycket i mig som jag behöver ventilera och nu sitter jag här och undrar jag var egentligen jag ska börja. Tanken med denna sida är väl i huvudsak för att bearbeta min och min mans( vi kan kalla honom D) längtan till ett barn och resan mellan hopp och förtvivlan, IVF försök, missfall och tankar på adoption osv.
Hej hopp och nu är jag igång med mitt första blogginlägg!