onsdag 17 mars 2010

Det sista som lämnar människan är hoppet...

Idag är en bra dag och det känns som att saker och ting kommer att ordna sig.

Jag har så mycket hopp och jag skulle så gärna vilja lägga lite utav allt det här hoppet i en liten liten burk och ta fram det där dagarn när allt verkligen känns upp och ned.

Jag är bara så ivrig på att börja med sprutorna igen. Jag vill komma igång igen, NU!

Jag har till och med varit så glad att jag varit tvungen att skaka loss lite till Salem Al Fakir.
Vår lilla hund Dante låg med stora bruna ögon och tittade förvånat på mig och tänkte nog att nu har verkligen matte fått fnatt hi hi för att sedan ryckas med i allt skuttande och hoppande.

Jag har världens bästa hund och vän!

Inga kommentarer: